This is Mal

Allt känns bara så tomt just nu. För det första så är jobbet slut nu (har bara ett möte kvar!) och det känns lite jobbigt. Jag har ju verkligen stormtrivts med allt och alla. Vi har varit som en stor familj, levt ihop, bott ihop, ätit ihop, jobbat ihop... Och alla har verkligen varit supertrevliga. Själva jobbet, framförallt att packa påsar, känner jag att jag kan klara mig utan men jag vet ju att alla människor går åt olika håll i världen nu. Och jag får ju alltid sån jävla separationsångest.

Sen att Globen är slut. Det går verkligen inte att beskriva hur underbart det är och iår har det verkligen varit speciellt. Bara att veta att det är ett helt år kvar får mig nästan att börja gråta. Det är lika jobbigt varje gång det är slut. Jag har haft så himla kul hela tiden och träffat otroligt fina människor. Och att få uppleva allt det med sin bästa vän som har exakt samma tankesätt och knäppa idéer som en själv gör ju såklart allt jävligt mycket bättre. Jag kommer sakna familjen där, eller hur Vera? Haha knäppa minnen! Vi ska sova och på hotellrummet finns det fyra sängar, istället klämmer vi ihop oss fyra personer i en enkelsäng för att vi är en familj. Som tur var slutade det med att jag fick en egen säng med 4 kuddar och två täcken! Och så sista kvällen när vi satt i baren och smidde helt crazy planer som vi tyckte var apbra. Men så hade vi missat en sak i planeringen och allt gick istället åt helvete. Åh hur ska jag klara mig ett helt år?!

Igår åkte även Vera tillbaka hem till Helsingborg. Det är sjukt jobbigt att inte ha henne ett stenkast härifrån längre. Vi är lika på alla sätt och förstår varann som ingen annan gör. Jag har umgåtts med henne nu varje dag, varje natt och nästan varje timme sen i torsdags. Och nu har hon åkt tillbaka till Helsingborg igen..
Även Bella åkte tillbaka till Paris igår och hon är en himla gullig tjej. Jag har verkligen saknat henne sen hon flyttade ner dit.

Inte nog med det utan allt jobb den här hösten och den här intensiva helgen har gjort att jag inte alltid har haft tid att träffa alla mina andra underbara vänner. Det är sjukt jobbigt det med och det känns som att jag missar massor med saker. Att inte längre träffa dom varje dag i skolan är jobbigt bara det och jag vet verkligen inte vad jag skulle göra utan dom.

Sen finns det ju en hel del andra saker som spelar in som jag inte har någon lust att skriva om här. Så ja, tomt är rätt ord just nu. Känns som att det är en mellantid och att jag bara går och väntar till sommaren. Ni vet som när man sparar till långt hår och så måste man ha den där mellanlängden som man hatar ett tag. Just så känns det. Mellanlängd.

Låten ger minnen till allt ovanför, på olika sätt