Ett vardagligt problem för mig
Ok det här är inte kul längre. Visst jag har gjort jättestora framsteg men det är fortfarande saker som sitter i. Jag sitter här och försöker äta tortellini med ostsås utan att dela varenda tugga i pyttesmå bitar. Faktum är att jag har bestämt mig för att inte dela den alls och resultatet av det är att det rinner ostsås på hela min haka och ibland droppar det ner på bröstet. Haha, tur att jag är ensam hemma! Oups, nu fick jag till och med sås på näsan... Herregud. Men om jag inte pressar mig själv så kommer det aldrig gå framåt. Imorgon är det 5 veckor sedan operationen, gud så fort det har gått.
Bilder från operationen
Fick byta om till finfina sjukhuskläder
Dagen efter operationen
Dagen efter
En av alla miljoner slangar jag hade
Min första "måltid" - tog 3 timmar att få i mig 3 av de där
2 dagar efter operationen, sårig och blodig
5 dagar efter operationen (med idomin på läpparna)
En vecka efter började jag få blåmärken
Min första "riktiga" mat, potatismos, drygt en vecka efter (9 dagar)
9 dagar efter
10 dagar efter operationen med min pipmugg :-D Haha
2,5 veckor efter operationen
3 veckor efter operationen
Vet ni vad det blev till middag?
Btw
Slutspurt
Idag var jag hos Erik, tandregleraren, och ändrade om lite med mina kära gummisnoddar. Även han var förvånad över resultatet och sa att jag förhoppningsvis blir av med tandställningen innan sommaren. Han skulle skynda sig med tandregleringen sa han, men det såg lovande ut. Fyfan vad skönt det skulle vara.
Nu är det verkligen slutspurten och jag är så himla stolt över mig själv att jag har klarat av det här. Visst, jag är fortfarande svullen och har ingen känsel på en del ställen men det går framåt hela tiden. Det var ett rent helvete ett tag och det gick ju över. Nu gäller det bara att blicka framåt!
Mat
- Soppor (ganska logiskt)
- Potatismos
- Fiskbullar
- All typ av fisk funkar (lax, torsk, rödspätta)
- Fiskgratäng
- Korv (drog bort skinnet och mosade den)
- Mosad avokado
- Blodpudding
- Kräm
- Havregrynsgröt
- Mannagrynsgröt
- Fiskpinnar
- Smoothie
- Milkshake
- Lasagne som jag körde i mixer
- Jansson
- Filmjölk
- Yoghurt
- Nudlar
- Pannkakor
Ni är mer än välkomna att komma med ännu fler förslag ;-)
Nu är stygnen borta!
Mattias sa iaf att allt såg väldigt bra ut (dock var fortfarande en hel del av svullnaden kvar) och att vi kunde plocka stygnen. Typiskt pappa att ha skrämt upp mig om det där innan och sagt att det gör jätteont, så jag var lite spänd. Och det blev ju inte bättre när Mattias öppnade lådan med alla verktyg och sa "hmm... ja den här brukar vara bra att plocka stygn med tror jag" haha. Han började klippa upp stygnen och sen när han skulle plocka gjorde det åt helvete ont. Men det var bara den första där knuten satt och det hade blivit lite trassel. Sen kändes det inte alls! Förutom när han råkade rycka i fel ände ibland, haha. Och det var ju lagom fräscht att med vissa stygn så följde det med små köttbitar som lossnade. Jag var ju sydd i princip överallt i munnen kändes det som så det tog ju en liten stund. Han fick bort alla utom två stycken som satt så djupt in och han ville inte hålla på och bråka så vi lät dom sitta. Jag får ta bort dom när jag ska gå dit nästa vecka istället och det gör inte så mycket för dom märks inte ens.
Det blev en väldig skillnad att bli av med stygnen. Det känns mycket fräschare i munnen, det gör inte ont (stygnen skavde lite) och jag kan skratta och gapa utan att det gör ont och spänner.
Jag frågade även om det var några problem att resa utomlands i slutet på mars/början på april och han sa att det såg så fint ut och jag hade inga inflammationer så det skulle inte vara några som helst problem. Så nu blir det en lite sista minuten resa med familjen någonstans snart, wiho!
Dagarna efter operationen
De tre första dagarna efter operationen var HEMSKA! Jag ville bara gå och lägga mig under täcket och aldrig mer komma ut igen. Det gjorde inte ont men jag var svullen, kunde inte prata, kunde inte sitta utan dreggla, kunde inte äta och knappt dricka. Att kunna ta medicinen själv var inte på fråga! Jag var sårig runt munnen och det rann var, stod jag upp för länge så började det snurra lite och jag kände mig svag. Jag kunde i princip inte göra någonting ensam. Jag sov inte på nätterna, halsen svullnade och det blev "trögare" att andas. Det var ett helvete rent ut sagt och jag minns att jag tänkte "vad fan har jag gjort? fick jag välja om så skulle jag aldrig göra operationen".
Men efter den där tredje dagen vände det. Jag stod i badrummet hemma hos Chrille och drog bort massa död hud och var från mina läppar. Jag spottade ut stora klumpar med var blandat med juice tror jag. Jag kände mig lite fräschare och den natten sov jag.
Sen gick ytterligare några dagar och jag kände mig i princip som vanligt! Jag var pigg och kände mig rätt så bra. Det enda var att jag hade lite svårt att prata (det låter fortfarande som jag har druckit en drink för mycket ibland). Jag har ju varit sullen hela tiden men man ser skillnad från morgon till kväll och känseln kommer sakta men säkert tillbaka.
Jag hade tur för jag blev inte så svullen efter operationen som man brukar bli, sa min kirurg. Det enda som fick ta stryk var mina läppar. Det såg ut som att jag hade tagit 5 botox sprutor för mycket haha ;-) Jag lyckades även tjata mig till att få åka hem dagen efter operationen, jag skulle egentligen ha stannat längre på sjukhuset. De kollade så jag kunde dricka hyffsat och så att jag kunde kissa och jag fick OK till att åka hem.
Idag har det gått exakt 11 dagar sen operationen och jag ångrar mig inte en sekund. Även om jag fortfarande är svullen i ansiktet så är jag riktigt nöjd med resultatet. Och jag skulle absolut göra om det! Det var riktigt jävla jobbigt där i början men jag hade tur som hade min fina familj och min underbara pojkvän som tog hand om mig. Tiden nu efter operationen har gått riktigt fort. Jag har gått ner i vikt, tappat muskler och kondition. Men det värsta är faktiskt att inte kunna äta. Jag har ju hittat lite saker som är lätta att mosa men jag blir ju sugen på precis ALLT som jag inte kan äta. Men men, på måndag ryker stygnen och nu kan det ju faktiskt bara bli bättre!
Uppvaket
Jag piggnade till ganska snabbt på uppvaket och började genast störa mig på slangen som jag hade som gick in i högernäsborre och ner i min magsäck. Förutom den hade jag kateter, dropp, en som mätte blodtrycket, saker fästa på mitt bröst för att mäta hjärtat och syrgas. Jag hade inte ont alls utan var bedövad i hela ansiktet. Syrgasen blev jag som tur var av med hyffsat snabbt. Sen belv det långtråkigt. Riktigt långtråkigt. Jag var tydligen ovanligt pigg efter ett sånt igrepp och var helt klar i huvudet.
Gunnar och Mattias kom och hälsade på mig och jag sa att slangen i magen ströde mig. De sa att jag kunde ta bort den om jag inte mådde illa och att jag även fick ta några droppar vatten om jag var torr i munnen. När dom gått och sjuksköterskan kom med en bomullspinne med vatten i min mun var heaven. Jag tjatade mig till att få ta bort slangen i magen så hon drog ut den. Sen blev det tråkigt igen. Jag hörde att det ringde i telefonen och att dom pratade om mig. Sköterskan kom ut och sa att det var mamma som hade ringt och att dom fick komma och hälsa på mig om 30 min.
Mamma, pappa, Chrille och Lelle kom och det var verkligen dagens höjdpunkt. Jag hade fortfarande inte ont och pratade på som bara den. Dom stannade i kanske 2 timmar och höll mig sällskap :-) när dom gick fick jag morfin och somnade lite. Dock vakande jag varje timme av att dom var tvugna att mäta mitt blodtryck... Jag sov till och från till kl 4 och då var det tydligen dags för mig att flyttas upp till avdelningen. En ny sköterska kom och körde mig genom sjukhuset till avdelning 36. Fick en spruta morfin och somnade till lite bland gamlingarna i rummet som låg och kved...
Käkoperationen
Jag fick träffa narkosläkarna, de tog blodprover och satte in en kanyl i handen på mig. De kom och frågade om det var ok att söva mig innan jag fått träffa Gunnar och jag sa ja. Jag kramade om alla och sen var det bara att gå in i operationsrummet. Ja fick lägga mig på bordet och så fick jag ett värmetäcke över mig. De mätte mitt blodtryck och mitt hjärta slog väldigt snabbt (inte så konstigt kanske). Så det sprutade in något i kanylen och hela rummet började snurra. Gratis fylla. Jag lyckades räkna antalet personer i rummet: 7st. Sen kommer jag ihåg att Gunnar kom in och sa "det är mycket värre att sitta fast i trafiken än vad den här operationen kommer att vara hehe".
Efter det minns jag absolut ingenting, inte ens syrgasmasken. Vaknade upp i operationsrummet av att narkosläkarna sa "Malin! Malin, är du vaken? Kl är 15.30 och operationen är klar, allt har gått jättebra". Hela 7 timmar hade operationen alltså tagit!! Jag flyttades över till en säng och fick syrgas. Dom körde mig genom sjukhuset till uppvaket där dom snabbt konstaterade att jag hade fått feber. Vet inte riktigt vad som hände, minns bara att massa folk sprang omkring, kopplade på mig massa slangar och jag stördes nåt otroligt på syrgasen och att det var så torrt i munnen.
The big day
Ungefär kl 7.15 ska vi befinna oss på Södersjukhuset. Jag kan inte riktigt fatta att operationen är idag, tror faktiskt fortfarande att jag inte har gjort det. Jag har ju vetat om det så pass länge så det käns bara helt sjukt. Det varvar med att jag är nervös och att jag är hur lugn som helst. Som tur är så har jag varit lugn och det har mer känts spännande sen igårkväll. För tillfällfet så tror jag faktiskt inte att det kommer vara så farligt, men vi kan ju ta och snacka om det efter operaionen...
Igårkväll var som julafton det trillade in massor med Lycka till sms, tack till alla gulliga människor! Jag och mamma tog även lite "före bilder" - kan ju vara riktigt kul att ha sen.
Nu tänkte jag hoppa in i duschen, vi hörs efter operationen. Aaaah, wish me luck!
Nervöst
Det här inlägget skrev jag i torsdagskväll (eller natt) kl 1 och det ville av nån anledning inte publiceras då...
Folk har börjat fråga om inte jag är nervös för min operation och det är klart som attan att jag är. Ibland ligger jag och tänker så mycket på det att jag inte kan sova... Nu har jag de senaste timmarna suttit här och googlat på folk som har gjort käkoperationer och hittat miljoner bloggar som jag har suttit och lusläst. Om det är bra eller dåligt vet jag fortfarande inte. Dock så säger ALLA att dom är supernöjda och dom skulle inte tveka att göra det igen. Trots den olidliga smärtan direkt efter så är det värt det.
Jag kommer ju bokstavligt talat bajsa på mig på tisdagmorgon. Typ. Och sen att jag inte vet om jag kommer vara ihopkopplad eller inte gör ju det hela lite jobbigare. Jag hoppas verkligen att jag slipper, förstå paniken när man vaknar, mår illa efter narkosen och allt blod man svalt och sen inte kan öppna käften. Uek. Att inte kunna få äta oroar jag mig faktiskt inte så jättemycket över (hey, jag får väl överleva på milkshakes) utan det är mer precis efter operationen när man vaknar upp och så smärtan såklart.
Kvällsfika?
Jag som älskar mat...
Frukost: Fullkornsvälling. Blanda vällingpulvret med mjölk istället för vatten och tillsätt gärna 1 msk vispgrädde i den färdiga vällingen.
Lunch: Basera sopporna på barnmatsburkar för 3-, 4-, och 5-månader med kött, fisk och grönsaker. Blanda innehållet i burken med mjölk och buljong. Berika sopparna med grädde, matfett och rör ner en äggula.
Middag: Du kan använda familjens mat som du mixar till slät konsistens och späder med mjölk och buljong. Breika med grädde, creme fraiche, matfett och äggula.
Jag undrar vad som är värst.. Själva operationen och smärtan där efter. Eller den inte så aptitliga maten jag måste äta!
