This is Mal

Kl 7.15 infann vi oss på SÖS i tisdags. Med mig hade jag mamma, pappa och Chrille. Marie, sköterskan, var där och tog emot oss. Jag fick gå in till Käkcentrums operationsdel och byta om till sjukhuskläder. Sen kom Marie och berättade att både Gunnar (kirurgen) och Mattias (är under utbildning) satt fast i trafiken och skulle bli sena. Tanken från början var att jag skulle få komma in på operation kl 7.30 men det dröjde ända till 8.30 vilket faktiskt var skönt.
Jag fick träffa narkosläkarna, de tog blodprover och satte in en kanyl i handen på mig. De kom och frågade om det var ok att söva mig innan jag fått träffa Gunnar och jag sa ja. Jag kramade om alla och sen var det bara att gå in i operationsrummet. Ja fick lägga mig på bordet och så fick jag ett värmetäcke över mig. De mätte mitt blodtryck och mitt hjärta slog väldigt snabbt (inte så konstigt kanske). Så det sprutade in något i kanylen och hela rummet började snurra. Gratis fylla. Jag lyckades räkna antalet personer i rummet: 7st. Sen kommer jag ihåg att Gunnar kom in och sa "det är mycket värre att sitta fast i trafiken än vad den här operationen kommer att vara hehe".

Efter det minns jag absolut ingenting, inte ens syrgasmasken. Vaknade upp i operationsrummet av att narkosläkarna sa "Malin! Malin, är du vaken? Kl är 15.30 och operationen är klar, allt har gått jättebra". Hela 7 timmar hade operationen alltså tagit!! Jag flyttades över till en säng och fick syrgas. Dom körde mig genom sjukhuset till uppvaket där dom snabbt konstaterade att jag hade fått feber. Vet inte riktigt vad som hände, minns bara att massa folk sprang omkring, kopplade på mig massa slangar och jag stördes nåt otroligt på syrgasen och att det var så torrt i munnen.