Uppvaket

Jag piggnade till ganska snabbt på uppvaket och började genast störa mig på slangen som jag hade som gick in i högernäsborre och ner i min magsäck. Förutom den hade jag kateter, dropp, en som mätte blodtrycket, saker fästa på mitt bröst för att mäta hjärtat och syrgas. Jag hade inte ont alls utan var bedövad i hela ansiktet. Syrgasen blev jag som tur var av med hyffsat snabbt. Sen belv det långtråkigt. Riktigt långtråkigt. Jag var tydligen ovanligt pigg efter ett sånt igrepp och var helt klar i huvudet.
Gunnar och Mattias kom och hälsade på mig och jag sa att slangen i magen ströde mig. De sa att jag kunde ta bort den om jag inte mådde illa och att jag även fick ta några droppar vatten om jag var torr i munnen. När dom gått och sjuksköterskan kom med en bomullspinne med vatten i min mun var heaven. Jag tjatade mig till att få ta bort slangen i magen så hon drog ut den. Sen blev det tråkigt igen. Jag hörde att det ringde i telefonen och att dom pratade om mig. Sköterskan kom ut och sa att det var mamma som hade ringt och att dom fick komma och hälsa på mig om 30 min.
Mamma, pappa, Chrille och Lelle kom och det var verkligen dagens höjdpunkt. Jag hade fortfarande inte ont och pratade på som bara den. Dom stannade i kanske 2 timmar och höll mig sällskap :-) när dom gick fick jag morfin och somnade lite. Dock vakande jag varje timme av att dom var tvugna att mäta mitt blodtryck... Jag sov till och från till kl 4 och då var det tydligen dags för mig att flyttas upp till avdelningen. En ny sköterska kom och körde mig genom sjukhuset till avdelning 36. Fick en spruta morfin och somnade till lite bland gamlingarna i rummet som låg och kved...


Käkoperationen

Kl 7.15 infann vi oss på SÖS i tisdags. Med mig hade jag mamma, pappa och Chrille. Marie, sköterskan, var där och tog emot oss. Jag fick gå in till Käkcentrums operationsdel och byta om till sjukhuskläder. Sen kom Marie och berättade att både Gunnar (kirurgen) och Mattias (är under utbildning) satt fast i trafiken och skulle bli sena. Tanken från början var att jag skulle få komma in på operation kl 7.30 men det dröjde ända till 8.30 vilket faktiskt var skönt.
Jag fick träffa narkosläkarna, de tog blodprover och satte in en kanyl i handen på mig. De kom och frågade om det var ok att söva mig innan jag fått träffa Gunnar och jag sa ja. Jag kramade om alla och sen var det bara att gå in i operationsrummet. Ja fick lägga mig på bordet och så fick jag ett värmetäcke över mig. De mätte mitt blodtryck och mitt hjärta slog väldigt snabbt (inte så konstigt kanske). Så det sprutade in något i kanylen och hela rummet började snurra. Gratis fylla. Jag lyckades räkna antalet personer i rummet: 7st. Sen kommer jag ihåg att Gunnar kom in och sa "det är mycket värre att sitta fast i trafiken än vad den här operationen kommer att vara hehe".

Efter det minns jag absolut ingenting, inte ens syrgasmasken. Vaknade upp i operationsrummet av att narkosläkarna sa "Malin! Malin, är du vaken? Kl är 15.30 och operationen är klar, allt har gått jättebra". Hela 7 timmar hade operationen alltså tagit!! Jag flyttades över till en säng och fick syrgas. Dom körde mig genom sjukhuset till uppvaket där dom snabbt konstaterade att jag hade fått feber. Vet inte riktigt vad som hände, minns bara att massa folk sprang omkring, kopplade på mig massa slangar och jag stördes nåt otroligt på syrgasen och att det var så torrt i munnen.

The big day

Åh herregud, det borde vara olagligt att gå upp såhär tidigt!! Det är ju för fan mitt i natten... God morgon iallafall, jag har varit vaken sen kl 5. Får bara dricka fram tills kl ca 5.30 så har gått upp och gjort mig en kopp te. Snart ska jag hoppa in i duschen och sen tänkte jag krypa ner i sängen i någon timme till.

Ungefär kl 7.15 ska vi befinna oss på Södersjukhuset. Jag kan inte riktigt fatta att operationen är idag, tror faktiskt fortfarande att jag inte har gjort det. Jag har ju vetat om det så pass länge så det käns bara helt sjukt. Det varvar med att jag är nervös och att jag är hur lugn som helst. Som tur är så har jag varit lugn och det har mer känts spännande sen igårkväll. För tillfällfet så tror jag faktiskt inte att det kommer vara så farligt, men vi kan ju ta och snacka om det efter operaionen...

Igårkväll var som julafton det trillade in massor med Lycka till sms, tack till alla gulliga människor! Jag och mamma tog även lite "före bilder" - kan ju vara riktigt kul att ha sen.

Nu tänkte jag hoppa in i duschen, vi hörs efter operationen. Aaaah, wish me luck!

Satördäj

Wiho, nu blir det Den sista måltiden med mina favoriter :D Pizza och melodifestivalen för hela slanten. Och massamassa godis och cola såklart!
Nu är det dags för fredagsLÖRDAGSMYYYYS!


Nervöst

Det här inlägget skrev jag i torsdagskväll (eller natt) kl 1 och det ville av nån anledning inte publiceras då...




Folk har börjat fråga om inte jag är nervös för min operation och det är klart som attan att jag är. Ibland ligger jag och tänker så mycket på det att jag inte kan sova... Nu har jag de senaste timmarna suttit här och googlat på folk som har gjort käkoperationer och hittat miljoner bloggar som jag har suttit och lusläst. Om det är bra eller dåligt vet jag fortfarande inte. Dock så säger ALLA att dom är supernöjda och dom skulle inte tveka att göra det igen. Trots den olidliga smärtan direkt efter så är det värt det.

Jag kommer ju bokstavligt talat bajsa på mig på tisdagmorgon. Typ. Och sen att jag inte vet om jag kommer vara ihopkopplad eller inte gör ju det hela lite jobbigare. Jag hoppas verkligen att jag slipper, förstå paniken när man vaknar, mår illa efter narkosen och allt blod man svalt och sen inte kan öppna käften. Uek. Att inte kunna få äta oroar jag mig faktiskt inte så jättemycket över (hey, jag får väl överleva på milkshakes) utan det är mer precis efter operationen när man vaknar upp och så smärtan såklart.

Kvällsfika?

Nu har jag precis tagit en skål med glass och värmt en kopp... välling. Ja ni läste helt rätt! Tänkte att jag skulle ta och prova på fanskapet så jag inte sitter där med ihopsydd käft och får kvälvningar. Euek, jag vågar knappt smaka! Jaja, bara några dagar kvar och sen har jag inget val. Skål.

Jag som älskar mat...

Jag var på sjukhuset i veckan. Med mig hem jag fick jag lite papper om vad jag ska äta efter operationen.

Frukost: Fullkornsvälling. Blanda vällingpulvret med mjölk istället för vatten och tillsätt gärna 1 msk vispgrädde i den färdiga vällingen.

Lunch: Basera sopporna på barnmatsburkar för 3-, 4-, och 5-månader med kött, fisk och grönsaker. Blanda innehållet i burken med mjölk och buljong. Berika sopparna med grädde, matfett och rör ner en äggula.

Middag: Du kan använda familjens mat som du mixar till slät konsistens och späder med mjölk och buljong. Breika med grädde, creme fraiche, matfett och äggula.

Jag undrar vad som är värst.. Själva operationen och smärtan där efter. Eller den inte så aptitliga maten jag måste äta!

Valentine's Day

Ser faktiskt fram emot den här filmen. Känns lite som Love Actually, men å andra sidan.. Hur bra är inte den? Och så är det ju sjukt många bra skådisar med! Tror den kan bli grym.


*

Hej hopp!
Nu var det ett tag sen (igen) jag bloggade sist, men jag har helt enkelt knappt suttit vid datorn. Men jag lever iaf och det tror jag att den ynka skaran som faktiskt läser min blogg redan vet om. För ni är faktiskt en del av det som tar upp min tid ;-)

Just nu sitter jag och väntar på min kära pojkvän. Han är typ för bra, så bra att det blir tråkigt ibland. Som nu till exempel då han absolut helt plöstligt ska installera min digitaltv. Och jag som har tröttnat sitter här och har tråkigt. Sen tycker han även att det är väldigt kul att skotta bort snö från vår balkong. Jo fine, bara det att jag får ju stå på gården och vakta så ingen får snön i huvudet och frysa arslet av mig!! Och så tvingar han iväg mig till banken i snöstorm för att fixa visa-kort. Haha nej men en bättre människa skulle jag faktiskt inte kunna önska mig!

Nu ska jag gå och få fart på honom så det blir klart någon gång.

RSS 2.0